En natt, när jag var fyra år gammal, hade jag en märklig dröm. Jag befann mig på en öppen plats utan väggar eller tak. Allt omkring mig var beslöjat av ett rosa skimmer, som en soluppgång. Jag såg en man stå framför mig; Det var Jesus. Jag visste det i mitt hjärta. Hans ögon var fulla av kärlek när han såg på mig, jag minns det fortfarande så klart. Han kom emot mig och sträckte ut handen. På handflatan låg en liten jordgubbs-karamell! Han tog ett litet bett av den, tuggade, och log. Sedan gav han resten till mig. ”Den är god”, sa hans ögon.
Jag vaknade, full av förundran, och gick ut i köket med lysande ansikte. ”Mamma, jag har sett Jesus! Och han gav mig en karamell.” Och inte vilken karamell som helst. En som han visste att jag skulle tycka om. Eftersom han smakat på den först.
Min mamma och pappa har alltid visat mig att Gud finns, att han skapade mig och älskar mig. De har berättat att Jesus värnar om just mig, och vill ha mig i sin stora familj. Många är de kvällar jag fått höra berättelser från Bibeln och från människors liv om hur Jesus förändrat människor från insidan ut. Mina föräldrars kärlek till varandra, de trasiga och ensamma, och oss barn har alltid varit ett vittnesbörd för hur Jesu självuppoffrande, villkorslösa och generösa kärlek ser ut.
”Om ni har kärlek till varandra,
skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”
Johannes 13:35
Kvällen då jag lämnade mitt liv i Jesu händer satt min pappa på min sängkant och berättade om himlen. Han läste ur Bibeln om hurdan himlen är, hur vackert det är. Luften vibrerar av lovsånger till Gud från alla hans barn från jordens alla hörn. I himlen får vi vara med vår Herre och Skapare i evighet. Jag skrattade av lycka över de vackra bilder mitt huvud fylldes av. Tänk att få vara med Jesus på den platsen.
Men pappa berättade också att många människor försöker komma till himmelen genom att göra bra saker, goda gärningar. Men det handlar inte om vad vi gör, utan vem vi känner. Vi kommer misslyckas förr eller senare, och falla i synd. Och Gud, som är helig, god och ren, kan inte ha med synden att göra. Någon måste förlåta oss våra synder. Denne någon är Jesus, personen jag redan hade hört så mycket om. Pappa berättande att Jesus dog på korset, så att alla som tror på honom kunde bli förlåtna all synd.
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son,
för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”
Johannes 3:16
Jag visste att alla gör dumma saker, och trots att jag var liten kunde jag förstå att jag behövde be Jesus om förlåtelse för mina felsteg, och låta honom vara centrum i mitt liv. När jag gör detta flyttar Jesus in i mitt hjärta, och stannar där hos mig jämt. Och en vacker dag får jag komma till himlen och vara med honom. Ju mer pappa berättade, desto större blev mitt leende. Med hans hjälp bad jag Jesus vara min vän, Herre och frälsare från synd och död.
Jag tror att något hände i den stunden. Tidigare hade jag varit herre i mitt eget liv, men nu var Jesus min Herre. Och det förändrade den riktning mitt liv skulle komma att ta. Med Jesus i hjärtat var mitt inre hål fyllt, min längtan mött, och därför har mitt liv ända sedan barnsben varit fullt av mening.
Bön
Under mitt liv har många upplevelser av Jesu svar på bön styrkt min tro. Flera av mina familjemedlemmar och vänner har varit allvarligt sjuka, men Herren har varit närvarande och har många gånger helat vår familj och räddat oss från smärta och sorg. Dessa saker har visat mig att Jesus lyssnar på våra böner. Han svarar inte alltid på dem så som vi vill, men han lyssnar alltid. Genom tider av tvivel har dessa upplevelser uppmuntrat mig i tron på Herren. Genom bönen har jag också kunnat utveckla min relation med Jesus. Vi samtalar under dagen, jag delar mitt innersta och vet att han lyssnar. Ibland talar han också till mig, alltid genom sitt ord, och ofta genom lovsånger, vänner och förbön.
”Bekänn alltså era synder för varandra och be för
varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är
en rättfärdig människas bön.”
Jakobsbrevet 5:16
Kristen gemenskap
När jag var 13 år började jag åka på läger med andra kristna ungdomar. Där fick jag uppleva hur stor och mångfasetterad Guds familj verkligen är. Människor från alla möjliga länder, i alla möjliga åldrar prisade Gud tillsammans. Vi inte bara läste, utan studerade Bibeln, och lärde känna Jesus bättre tillsammans. Alla omkring mig var så fulla av omtanke och kärlek. Jag kände det som att jag redan var i himlen.
”Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och
goda gärningar. Och låt oss inte överge våra sammankomster,
så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra,
och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”
Hebreerbrevet 10:24-25
Detta är något jag även upplevt i Sandeslätts Kristna församling, där jag vuxit upp. Vi är en stor familj som tar hand om varandra i vått och torrt. Jesus är vårt centrum, och genom honom kan vi älska varandra så som han har älskat oss. Församlingen är ett skydd för oss, det är så viktigt att ha en gemenskap som stöttar en i tron och hjälper en att utvecklas som kristen. Vi leder varandra mot Jesus, uppmuntra varandra, delar livet helt enkelt.
Bibeln
Jag har också sett hur Guds ord – Bibeln – har påverkat mitt liv på flera sätt. I tuffa tider har jag fått olika verser till mig, genom en vän, min egen bibelläsning eller i en tanke. Vissa verser har min pappa upprepat gång på gång, och när jag verkligen behöver visdom kan de ploppa upp i huvudet och leda mig rätt. Det är fantastiskt och märkligt att en bok kan vara levande och aktiv. Men så är det med Guds ord – det förändrar liv.
Efter gymnasiet åkte jag till England för att läsa på en bibelskola som heter Capernwray Hall i ett år. Och vilket år det blev. Jag tackar Gud för möjligheten att helt och hållet grotta ner mig i hans ord tillsammans med andra människor törstiga efter Jesus och hans sanningar. Vilken investering – att fylla mig med de ord som Herren själv talat!
”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”
2 Timoteus 3:16–17
Guds löfte till dig
Jag vet att jag vill leva ett liv där Jesus är i fokus. Ett liv där jag inte kan låta bli att spilla hans kärlek på de omkring mig. Jag har lagt mitt liv i hans händer, och han får leda mig dit han vill.
Livet är inte alltid lätt. Men jag tror att drömmen jag hade när jag var liten, trots att den kan verka barnslig och banal, har något viktigt att säga mig. Jesus har gett mig något som han vet är gott - mitt liv. Han gav det till mig som en gåva, och den största gåvan i det är att jag får kalla mig hans barn. Gud skapade mig. Han älskar mig. Och jag tror, med varenda fiber i min kropp, att detta är sant för dig också. Min bön är att du ska söka honom med allt du är. Han låter sig finnas. Det är hans löfte till dig.
”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”
Matteus 7:7–8